mama E

Läkaren från Östra ringde för en stund sen, och hans röst lät inte så positiv direkt, han ville träffa oss redan imon. Så nu börjar jag bli riktigt orolig. Även om lenci har ätit mycket mer än normalt denna veckan och att hon har blivit en annan människa sen vi sluta med allt gluten, så slår oron över. Ska bli skönt att få veta vad som är felet, men vem fan vill att ens barn ska vara allvarligt sjuk? Min magkänsla är inte alls bra, allt detta känns så jävla jobbigt, jag försöker hålla mig stark men snart rinner vattnet över. Inte nog med att man är högravid och går och är orolig över att vattnet ska gå hela jävla tiden (visst Chloe är mer än välkommen, men man vill ju veta for sure att hon ligger rätt så jag slipper snittas), sover dåligt om nätterna a you name it... Ber till Gud att allt kommer att gå bra imon och att lenci får den hjälp hon behöver, och vi behöver...Aja kanske inte ska oroa mig i onödan utan ta det med en nypa salt...